| Klassiska krogen V Vid freden i finska Nystad år 1721 torskade Sverige sina baltiska provinser (Livland och Estland) och Kexholms län i östra Finland. Åren innan hade man förlorat delar av Pommern och hela provinsen Bremen-Verden. Räkningen efter Karl XII:s tour i öst blev dyr, även geografiskt. Hälsingetoken Petter Hellberg tyckte ändå att freden var något att fira. När han, efter några år som pryo på olika krogar i Gamla Stan, 1722 öppnade eget på Österlånggatan döpte han nämligen stället till "Den Gyldene Freden" efter tillställningen i Finland ett år tidigare. Kanske var han glad att Sverige inte också blev av med Hälsingland. "Den Gyldene Freden" har under sina dryga två och ett halvt sekel förknippats med huvudstadens trubadurer, poeter och författare. Naturligtvis var salig Bellman stammis även på Freden. Han blev polare med kyparen Johan Hollinder, som anställdes 1761, och han blev till och med fadder till hans ungar. (Hollinder övertog krogen 1780 och drev den fram till 1794.) 1800-talets märkligaste poet på Freden var kanske ölänningen Erik Johan Stagnelius. Den stackars prästsonen hade hjärtproblem och slutade sina dagar som en obetydlig tjänsteman på Ecklesiastikexpeditionen, bara 30 år gammal år 1823. Han missbrukade både sprit och narkotika - den lille revisorn. Nästa kapitel heter Anders Zorn, fet konstnär med blondintycke. Tillsammans med bland andra Albert Engström, Prins Wilhelm och Erik Axel Karlfeldt drev de klubben "Bellmans Minne". Man drack, rökte och sjöng. Servitriserna var utklädda till Ulla Winblad. Men trots detta firande råkade krogen i obestånd. När Zorn under en köttbullsmiddag den 4 februari 1919 fick reda på att stället skulle bli av med sina rättigheter köpte han Freden i stort sätt på stående fot. Krogen rustades upp och var klar för återinvigning i september 1921, men då hade Zorn redan vandrat vidare till de sälla jaktmakerna med dess blonda kullor. 1900-talets store hjälte på Freden blev Evert Taube, trubadur med Pampas bakom sig. Hans stambord finns än idag kvar. Även Evert ville stifta ett sällskap och bildade sålunda "Pax Aurera" 1925. Också i den klubben drack, rökte och sjöng man. Lill-Taube, Sven-Bertil, blev också stamgäst med tiden. Andra kulturarbetare som fastnade i ställets dryckesvanor var Ivar-Lo, Slas och Beppe. Sextiotalets trubadurer, med Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk i spetsen, gjorde även de Freden till stamställe. Även om de kanske inte stiftade något sällskap, så kan man vara säker på att de drack, rökte och sjöng. Drack på Freden gjorde också Polaren Pär. I sången "Polaren Pär hos det sociala" super han ner sig tillsammans med den socialassistent som tidigare på dagen nekat honom en tia till en fika och en macka. I Fredens lokal är nämligen alla lika goda: magra och tjocka, beniga och feta. "Kan du bara pröjsa är du en ärans man."
|
|
CopyRight, Mats Areskoug |